Puck är en undersökande journalist. Efter rapporter om arbetsatmosfären, manipulation av kandidater och andra skandaler i det ökända realityprogrammet Sensation Island (en sorts Expedition Robinson där man inte bara kan rösta bort personer med flest röster, utan också genom att gissa deras hemlighet), går hon undercover som regissör på produktionsbolaget Vulpo. På en ö i Malaysia står skådespelare och crew ovanpå varandra dag och natt, och det skapar en explosiv situation.
Kat är exekutiv producent på Sensation Island, och det är hennes jobb att ordna allt så att inspelningarna löper smidigt och programmet får så höga poäng som möjligt i tittarsiffrorna. Allt är tillåtet, så länge Sensation Island lockar några miljoner i tittarsiffror. Det handlar inte bara om att manipulera kandidaterna och testerna, utan också muta tjänstemän, se till att programledarens sexuella eskapader inte läcker ut och hålla produktionsbolagets chef glad hela tiden. Samtidigt har Kat också en pappa med Alzheimers som fortsätter att minska och hon gör allt hon kan för att hålla sig så ung, tonad och vältränad som möjligt.
Men den här säsongen är Kats jobb extra svårt. Inte bara försämras hennes pappas hälsa snabbt (vilket är riktigt obekvämt när du är på andra sidan jorden i sex veckor), det är också extra press på den här säsongen: den måste göras snabbare eftersom den måste vara på TV tidigare än under andra år, och det borde vara extra spektakulärt eftersom tittarsiffrorna för förra säsongen var dramatiskt dåliga. Och så upptäcks en kropp på stranden…
Min åsikt
Jag tyckte att det här var en underhållande bok. Inte särskilt spännande, men insikten bakom kulisserna gör den så fascinerande att man vill fortsätta läsa. Det är ganska tydligt vilket program som ligger till grund för den här boken, men även om du (som jag) inte gillar den typen av program så är det här en fascinerande bok
Huisman jobbar själv i reality-tv, och det finns tydliga referenser till Expedition Robinson (även för någon som bara får kampanjerna på tv och enstaka uppdateringar från RTL Boulevard). Eftersom författaren själv kommer från den här världen är ett antal scener extra lätta att förstå: man märker att Huisman vet vad hon pratar om.
Två perspektiv (det från den undersökande journalisten Puck och det från den exekutiva producenten Kat), men karaktärerna är lätta att särskilja. Det tycker jag är värt en komplimang, för det är inte alla författare som lyckas med det. De två kvinnorna är lätta att skilja från varandra och har var sin ton.
Man kan tro att den här historien bara handlar om MeToo, men den handlar om mycket mer: nämligen om hur mycket tv-producenterna och företagen bakom dem går till för att göra ”bra tv”. Det budskapet är mycket tydligare i den här boken än i De Villa. Jag var rädd att det här skulle bli mer av samma sak, men den här boken är faktiskt mycket bättre än Villan, och jag tror att en stor del av det beror på att författaren vet vad hon skriver om.
Jag tyckte det var synd att det blev lite pedantisk ton på slutet. Det hade inte behövts, för historien är tillräckligt stark som den är. Jag hade tyckt att det var mer intressant om det till exempel hade slutat med (en del av) undercoverartikeln och/eller reaktionerna i media/på sociala medier. Det skulle ha tagit ut tonen och samtidigt gjort budskapet ännu mer kraftfullt.
En annan nackdel: presentatörens oxikodonberoende är normaliserat. Det tycker jag är väldigt farligt, eftersom oxikodon är ett starkt smärtstillande medel (nämligen morfin) och ska inte presenteras som något normalt.
Jag läste den här boken på en dag. Det var en underbar bok för däremellan som verkligen fängslade mig. Inte på grund av den spännande thrillern, utan på grund av insikterna bakom kulisserna i ett realityprogram. Jag vet att detta är del 1 i en serie, och jag är väldigt nyfiken på de andra delarna.