SIBO och andra störningar i tarmfloran

Dysbios kan ha sitt ursprung i både kvantitativa och kvalitativa förändringar i tarmens mikrobiota. Den yttrar sig oftast genom buksmärta och obehag, diarré, förstoppning, gaser, uppblåsthet och matsmältningsbesvär. Det är ett komplext problem, eftersom forskning visar att dysbios förekommer vid praktiskt taget alla kroniska sjukdomar.

SIBO och LIBO – bakteriella överväxter

SIBO (Small Intestinal Bacterial Overgrowth) innebär en överväxt av bakterier i tunntarmen som normalt hör hemma i tjocktarmen. Det rör sig inte enbart om patogena bakterier – även probiotiska bakterier, som fyller en viktig funktion i tjocktarmen, kan orsaka uppblåsthet, förstoppning eller diarré när de förökar sig i tunntarmen.

Visste du att…?

Den direkta orsaken till bakteriella överväxter anses vara störningar i mag-tarmkanalens motilitet. Ett långsamt tarmpassage innebär att bakterier inte effektivt transporteras bort från tunntarmen.

Försämrad peristaltik kan ha flera orsaker:

• den uppstår naturligt med åldern,

• kan vara kopplad till hormonella rubbningar, t.ex. vid hypotyreos,

• kan vara en biverkan av vissa läkemedel, till exempel sådana som minskar magsyrasekretionen och används vid refluxsjukdom och magsår.

LIBO (Large Intestinal Bacterial Overgrowth)
Eftersom tjocktarmen naturligt är den största reservoaren av mikroorganismer i människokroppen, handlar dysbios i detta avsnitt oftast om en för stor andel patogena bakterier och svampar i förhållande till probiotiska bakterier. LIBO är ett relativt nytt begrepp inom området mag-tarmstörningar.

IMO – överväxt av metanogener

IMO (Intestinal Methanogen Overgrowth) avser en överväxt av metanproducerande mikroorganismer i tunntarmen. Metanogener tillhör gruppen arkéer – mikroorganismer som tidigare klassificerades som bakterier men som enligt modern genetik utgör en separat evolutionär linje. IMO förknippas oftast med förstoppning och uppblåst mage, eftersom metan kraftigt bromsar tarmens peristaltik.

Visste du att…?

Tarmarna kan liknas vid livliga marknadsplatser där värdceller och mikrober ständigt utbyter ämnen och information. I detta ekosystem finns även arkéer och svampar som i balans inte är skadliga, men som under vissa förhållanden kan bli sjukdomsframkallande.

SIFO – överväxt av svampar och jäst

SIFO (Small Intestinal Fungal Overgrowth) innebär en överväxt av jästsvampar, det vill säga encelliga svampar, i tunntarmen. Svampöverväxt i tunntarmen är oftast en följd av dåligt kontrollerad diabetes, nedsatt immunförsvar, cancersjukdomar, antibiotikabehandling eller användning av immunosuppressiva läkemedel.

SIFO kan även förekomma hos i övrigt friska personer som följd av kostfel, såsom ett högt intag av enkla sockerarter, eller på grund av nedsatt immunförsvar vid långvarig och kraftig stress. I vissa fall leder SIFO till överdriven alkoholjäsning i tarmen. Ibland är denna så uttalad att alkohol kan påvisas i blodet hos personer som inte konsumerar alkohol. Detta fenomen kallas ”auto-brewery syndrome”. Etanol som produceras av jästsvampar av släktet Candida samt vissa bakteriestammar genom jäsning av socker kan leda till förgiftning och på sikt även fettlever.

Hur vet jag om jag har dysbios?

Mag-tarmsymtom är inte alltid liktydiga med dysbios, inte ens hos patienter med sjukdomar i mag-tarmkanalen. Studier visar att bakteriell överväxt i tunntarmen hos vissa individer kan vara symtomfri och relativt ofarlig.

Diagnostik av SIBO och IMO

De minst invasiva och mest tillgängliga testerna i Sverige är utandningstester: väte- samt metan–väte-test. Det senare är särskilt användbart eftersom det gör det möjligt att skilja mellan olika typer av dysbios – eller att identifiera flera samtidigt.

Utandningstesterna innebär att man på fastande mage intar en lösning av glukos eller laktulos, sockerarter som snabbt fermenteras av bakterier och metanogener. En ökning av metan i utandningsluften med ≥10 ppm (parts per million) och/eller väte med ≥20 ppm jämfört med utgångsvärdet talar för mikrobiell överväxt i tunntarmen.

Testets grundprincip är att fermentering inte ska ske under testets gång, utan först i tjocktarmen, som är den naturliga platsen för dessa processer. Hos personer med mycket snabb tarmperistaltik kan dock resultatet bli falskt positivt.

Diagnostik av SIFO

Ett första steg är att utesluta SIBO och IMO. I dagsläget finns dock ingen entydig diagnostisk metod för SIFO. Det finns däremot indirekta metoder, såsom blodprov för antikroppar mot Candida samt urinprov som mäter D-arabinitol. Dessa tester kan bidra till att bedöma om tarmkandidos föreligger.

Diagnostik av LIBO

Vid misstanke om störningar i tjocktarmens mikrobiota är kvalitativa och kvantitativa analyser av avföringsprov den bästa tillgängliga diagnostiska metoden. Privata laboratorier erbjuder idag ett brett utbud av tester för analys av tarmfloran. Priset varierar beroende på antalet analyserade bakterie- och svamparter och kan uppgå från några hundra till flera tusen kronor.

Personer som söker effektiv förebyggande behandling mot mag-tarmstörningar kan påminnas om en välbeprövad och av specialister rekommenderad medicinteknisk produkt – Silicolgel. När den tas en timme före måltid kan den skydda mag-tarmkanalen mot oönskade reaktioner på irriterande partiklar, såsom halsbränna, tarmobehag, uppblåsthet eller diarré.